Framskjuten huvudhållning: så åtgärdar du problemet biomekaniskt

Ett framskjutet huvud, uppdragna axlar, kutryggighet, en mage som skjuts fram, även om personen är ung och ganska smal – det är ett mycket vanligt problem i dag. I det moderna samhället finns det många teorier som förklarar orsakerna till dålig hållning och en disharmonisk kroppsställning – från en stillasittande livsstil, där man sitter större delen av dagen, och överdriven användning av mobiltelefoner till psykologiska uttryck. Den verkliga bakomliggande orsaken till dessa hållningsproblem nämns dock sällan. Vilken är orsaken, och hur kan man hantera den på ett biomekaniskt sätt? Det ska vi försöka reda ut i den här artikeln.

Muskelsvaghet eller något annat?

Du tittar på den här bilden av en anledning. Men vi ska analysera den lite senare. Låt oss först reda ut varför antalet människor med svag kroppsstruktur och framskjutet huvud har ökat i det västerländska samhället under de senaste årtiondena. Många söker för övrigt sätt att lösa problemet främst av estetiska skäl och glömmer att skönhet först och främst är hälsa.

Det beror på att ett framskjutet huvud innebär att man inte kan hålla skallen på kroppens lodräta axel, och för varje centimeter som huvudet faller framåt (när det inte är tillräckligt balanserat med kroppen) måste hela strukturen hantera ytterligare två kilos vikt (skallens vikt) som måste kompenseras. Då hamnar belastningen på ryggens och nackens muskler, som börjar fungera som motvikt för att kompensera att huvudet har förskjutits från kroppens lodräta axel. I detta kroniska spänningstillstånd utsätts rygg- och nackmusklerna för alltför stor belastning. Det leder till minskad rörlighet i nacken, muskelsmärta, migrän, spänningshuvudvärk, förändringar i halskotornas struktur och sammanpressning av kotartären, med alla följder detta får för hjärnans blodcirkulation.

Men var finns den utlösande faktor som förskjuter huvudet från kroppens lodräta axel? Inom modern medicin kallas denna framåtförskjutning av huvudet cervikal lordos, och många läkare anser att den orsakas av svaga kroppsmuskler (vilket enligt dem leder till förändringar i halskotorna), kronisk stress eller till och med känslomässiga barndomstrauman som tar sig uttryck i muskelspänningar. Som behandling uppmanas personen att stärka dessa muskler med särskilda övningar, slappna av med massage, gå i manuell terapi, ”lära sig att slappna av”, ”inte vara nervös” och över huvud taget bearbeta sina barndomstrauman hos en psykoterapeut, samt hela tiden påminna sig själv om att med viljekraft ”hålla hållningen”.

Du har säkert redan provat allt detta och känt hur ”effektiva” sådana åtgärder är. I sökandet efter de verkliga orsakerna till att huvudet sänks framåt ska vi vända oss till studier som i minst ett par årtionden har genomförts i olika länder av eftertänksamma och observanta ortopeder, posturologer, osteopater, tandläkare, kraniodontister och läkare inom andra områden. Framför allt uppmärksammar de medicinen på något den redan har glömt: människokroppen är ett enda sammanhängande system där ett element är beroende av ett annat och samspelar med det. Därför betraktar dessa läkare kroppens struktur ur ett bredare perspektiv. Låt oss försöka göra detsamma.

Kraniofacial utveckling

Regelbundna läsare av bloggen känner redan till biomekanismen som bär upp skallen på nacken. Kort sagt stöds den på den sista halskotan, atlas, av ett dynamiskt underkäkssystem. Stödet framifrån uppstår när tänderna sluts helt och vi utför en sväljrörelse (vilket vi ofrivilligt gör upp till 2 000 gånger om dagen). I detta ögonblick överförs ”avtrycket” av underkäkens position via tungbenet och ett komplext muskelsystem på halsens framsida till kroppens underliggande strukturer. Därför är underkäkens korrekta position i tre plan nyckeln till en frisk ryggrad och en lodrät huvudställning.

Men det finns mer! Underkäkens position för att säkerställa huvudets lodräta ställning är bara en del av ”pusslet” i helhetsbilden. Underkäkens position beror nämligen alltid på överkäkens position – den så kallade maxillan, ansiktets centrala ben, som når ända fram till ögonhålorna och sträcker sig ganska djupt in i skallen.

Med en horisontellt utvecklad maxilla (förskjuten framåt och uppåt) kan underkäken röra sig fritt i alla riktningar. Om maxillan dras nedåt och bakåt (vertikal utveckling) låser den även underkäken bakåt. Och en bakåtskjuten underkäke sätter som bekant i gång den oundvikliga processen där huvudet sänks framåt och halsryggen förändras, med början i den första halskotan, atlas. Det kan ses schematiskt på bilden nedan:

På den här bloggen har vi redan mer än en gång diskuterat att den vertikala utvecklingen (sänkningen) av maxillan, enligt de välkända brittiska läkarna John och Mike Mews studier, inte är en genetisk predisposition utan endast följden av otillräcklig eller utebliven amning under spädbarnstiden, då barnets munmuskler inte utvecklas tillräckligt, däribland de djupa tungmusklernas styrka och tungans korrekta position i munnen. Kort sagt: när tungan ligger i rätt position i munnen, från roten till spetsen mot gommen, skjuts maxillan inifrån framåt och uppåt tack vare denna kroppens starkaste muskel:

Om maxillan inte får denna ständiga kraft från tungan inifrån sjunker den gradvis bakåt och inåt. Hos moderna människor förvärras denna sänkning av maxillan av bristen på tillräckligt mycket hård, fast föda av den typ våra förfäder åt. Som vi redan har sett låser den nedåtriktade maxillan gradvis även underkäken bakåt. Och denna process leder till att huvudet sänks allt längre framåt. Nu förstår du varför den första bilden med Brad Pitt och Edward Norton, som spelade tillsammans i filmen ”Fight Club”, togs med.

Titta på bilden igen – lägg märke till Brad Pitts horisontellt utsträckta maxilla, framåt och uppåt, som låter hans underkäke ligga i ett främre horisontellt läge och håller huvudet upprätt, vilket skapar en utmärkt hållning. Jämför det med Edward Nortons ansiktsutveckling – hans maxilla är utsträckt nedåt och förskjuten bakåt, underkäken är blockerad baktill och följden blir ett framskjutet huvud och motsvarande ”kutryggiga” hållning. Samma sak syns på fotografiet av amerikanska pinuppflickor från sextiotalet – hela skillnaden i deras kroppsstruktur härrör just från skillnaden i deras ansiktsutveckling: ansiktets centrala ben ligger antingen horisontellt eller är vertikalt utsträckt nedåt.

Och fler exempel!

Innan vi går vidare till biomekaniska sätt att lösa problemet kan vi för intressets skull titta på fotografier av huvudets och maxillans position hos våra ryska kändisar.

Den maskuline skådespelaren Danila Kozlovskij är ett tydligt exempel på en lodrät huvudställning och utmärkt hållning. Den coola komikern Pavel Volja är, trots all sin inre charm, milt uttryckt kutryggig. Hans huvud är kraftigt framskjutet. Och hur ser deras ansiktsutveckling ut?

Ungefär som hos Pitt och Norton. Danila Kozlovskijs maxilla är framskjuten, vilket låter underkäken röra sig fritt; hos honom är den maskulint framskjuten i horisontell riktning. Den charmige Pavel Volja har en långsträckt, bakåtförskjuten maxilla med en baktill blockerad underkäke och, som du ser, trångställda tänder på den. Vi har redan sett vilka följder denna position hos ansiktets centrala ben får för huvudets läge och hållningen i stort – Danilas huvud är upprätt, medan Pavel Voljas huvud är kraftigt framskjutet. Låt oss också titta på företrädare för den ”vackra halvan” av de rysk-ukrainska kändisarna – sångerskan Vera Brezjneva och den extravaganta skådespelerskan Renata Litvinova.

Vera har en idealisk lodrät huvudställning i förhållande till kroppens mittaxel. För Renata ser det inte lika bra ut – i filmerna kan vi se hur kutryggig hon är. Det ger henne förstås en viss särprägel, men hur bra är det för hennes hälsa? Om vi granskar de båda kvinnornas ansiktsstruktur ser vi återigen att Vera Brezjneva har en maxilla som är förskjuten framåt och uppåt, med ett kort mittansikte och en horisontell underkäke. Hos Renata är ansiktets centrala ben utsträckt nedåt och bakåt och blockerar återigen underkäken bakåt (på vissa foton av stjärnan syns trångställning av de nedre tänderna). Hur denna ansiktsutveckling har påverkat de båda kändisarnas huvudställning såg vi tydligt ovan.

Biomekanisk korrigering av problemet

Jag tvekade om jag skulle beskriva de biomekaniska metoderna för att föra fram maxillan för femtioelfte gången och trötta ut mina regelbundna läsare, men beslutade ändå att kort upprepa huvudpunkterna och illustrera beskrivningen med några nya foton. Alltså:

1. Myofunktionella övningar (mewing), intraoral face pulling

Myofunktionell korrigering omfattar övningar för tungans muskler samt förändring av felaktiga tugg- och sväljvanor. Det är en väsentlig del av ortotropin, inriktningen för horisontell ansiktsutveckling som utvecklades av doktorerna John och Mike Mew (vissa kallar till och med tekniken mewing efter upphovsmännen). Den beskrivs i detalj i artikeln om mewing. Kärnan i mewing är att ”träna om” ansiktsmusklerna och återskapa deras normala arbetsmönster, även om förutsättningarna för deras utveckling var ogynnsamma under barndomen.

På nästa foto syns en välkänd amerikansk bloggare som är ett stort fan av ortotropi för horisontell ansiktsutveckling. Utöver den myofunktionella korrigeringen använde han visserligen den intraorala apparaten Biobloc för att vidga överkäken, eftersom hans hörntänder tidigare hade dragits ut inför tandställning. Men han höll på med mewing oupphörligt och blev, som han själv beskrev det, ”besatt”. Vi ser en enorm skillnad i positionen hos killens maxilla och därmed hos huvudet som helhet. För många kommer profilen fortfarande att verka ”inte tillräckligt horisontell” – därför visas också fotona framifrån, så att du förstår hur bokstavligen bakåtvänd den här personens maxilla ursprungligen var. Enligt min mening har han uppnått utmärkta resultat.

Min läsare Viktor, 16 år, fick detta resultat i sin ansiktsstruktur efter en och en halv månads mewing. Se på hans huvudställning och förändringarna i halsområdet!

Här är en annan killes resultat efter bara tre dagar, då han svalde med rätt tungposition i övningen McKenzie Chin Tuck 100 gånger (under dessa tre dagar). Titta bara på förändringarna i hans huvudställning!

Nästan samma sak ser vi i exemplet med argentinaren Gero, 19 år! När ansiktsstrukturen fördes framåt och uppåt förbättrades statiken i killens nacke. Resultatet kom enbart av intraoral face pulling i tre veckor (ursäkta kvaliteten på de två första fotona – Gero skickade dem till mig i direktmeddelanden i arkiverade anteckningar). Killen blev för övrigt ett par centimeter längre, men jag justerade fotot efter huvudets översta linje så att förändringarna skulle synas tydligare på samma nivå:

Valeria är 45 år. Hon uppnådde detta resultat på två och en halv månad med mewing plus tekniker för intraoral face pulling. Till och med under denna korta tid flyttades kvinnans ansiktsstruktur framåt, och hon märkte genast förändringarna i halsryggen!

Framifrån kan vi se förändringarna ännu tydligare:

Om Victorias huvud tidigare tvingades framåt är det redan mycket rakare på den andra jämförelsebilden! Vi ser också hur mycket nackens statik och estetik har förbättrats!

2. Kraniodonti

De som är trötta på att höra om kraniodonti kan hoppa över detta, men för dem som hör talas om det för första gången följer här en kort förklaring av hur resultaten på bilden ovan uppnås. Kraniodontisten arbetar med patientens överkäke, balanserar dess position och korrigerar snedställningar i skallen med hjälp av den intraorala apparaten ALF (eller någon annan). På underkäken används, beroende på fallet, ortoser, uppbyggnader med restaurationer och andra ortopediska och ortodontiska hjälpmedel och tekniker. Kraniosakral osteopati är en viktig del av kraniodontin.

3. Starecta-metoden

Många av er har säkert redan sett dessa foton på bloggen. Trots att den italienska Starecta-metoden inte direkt för maxillan framåt återför den, tack vare den särskilda tekniken i den intraorala skenan Rectifier, skallen utmärkt till en lodrät position i förhållande till kroppens mittaxel.

Det kan se ut som om flickans huvudställning på det första fotot bara berodde på en särskild kameravinkel, men i själva verket var positionen påtvingad. Hela hållningen hos denna patients kropp och hennes röntgenbilder före och efter skenan kunde ses i en arkiverad diskussion i Starecta Community. Enligt flickan räddade metoden hennes liv (utöver det oestetiskt framskjutna huvudet hade hon många neurologiska problem). Vissa patienter med kraftigt tillplattad eller vriden maxilla efter tandställning använder ändå, utöver skenan och vid behov, antingen mewing eller en ALF-apparat på överkäken. De kan samtidigt uppnå utmärkta resultat med att balansera kroppen och återföra huvudet till ett lodrätt läge i förhållande till kroppens mittaxel, medan tillägget gör det möjligt att dessutom föra maxillan framåt.

Som en kort sammanfattning vill jag säga att resultatet, oavsett vilken metod som används för att korrigera maxillans position och återföra huvudet till ett upprätt läge i förhållande till kroppen, hjälper dig att inte bara se bra ut rent estetiskt utan också att möta livets svårigheter ansikte mot ansikte, i stället för att böja dig eller gömma dig för dem, och leva med huvudet högt i ordets allra bokstavligaste mening.