Skolios: hur man vänder dess stadier. Ett biomekaniskt perspektiv

Skolios utvecklas i flera stadier, och beroende på hur mycket ryggraden kröker sig åt höger eller vänster brukar skolios hänföras till en av fyra grader. En sådan patologisk krökning av ryggraden utvecklas vanligtvis utan symtom och gör sig märkbar först när skoliosen redan har passerat de första stadierna i sin utveckling. I den här artikeln ska vi ur biomekanikens synvinkel undersöka varför skolios utvecklas och, viktigast av allt, vilka behandlingsmetoder den biomekaniska vetenskapen erbjuder för att gå igenom dessa stadier av skolios i omvänd ordning.

Biomekaniska orsaker till skolios

På bilden ovan ser vi resultatet av biomekanisk behandling av skolios av tredje graden. Hur uppnår biomekaniken detta? För att förstå det måste man se på skillnaden mellan den traditionella medicinens och de biomekaniska metodernas sätt att behandla skolios. Utöver skador räknar den traditionella medicinen en inneboende kroppslig predisposition – svaga ryggmuskler och långvarig vistelse i en obekväm ställning – till orsakerna till förvärvad skolios. Den ordinerade behandlingen i form av rekommendationer om att stärka musklerna och massage, och till och med manuell terapi, ger dock inte någon större effekt. Varför?

Faktum är att biomekaniken, som betraktar kroppen med en ingenjörs ögon, ser mycket bredare på problemet. Dess många studier, av vilka det finns över hundra i den medicinska litteraturen, har fastställt att skolios utvecklas till följd av att skallens tyngd belastar ryggraden ojämnt när skallen inte finner ett fullgott stöd i tandbågarna och därför sjunker, faller och vrids. På så sätt får den en motsvarande deformerande verkan på ryggraden, vilket tydligt kan ses i animationen och vid den tredje minuten i videon av den italienske osteopaten, fysioterapeuten och posturologen Valerio Natale, som visas nedan.

Hur en felställning av käken orsakar skolios (4 stadier)

Här ska vi närmare granska de fyra stadier som leder till att skallens position förändras, ryggradens fysiologiska krökning förändras och ryggraden vrids. Det är logiskt att börja med en beskrivning av fas 0. I detta stadium koncentrerar vi oss på skallen, eftersom det är där den process som leder till skolios börjar.

Skelettet på bilden är en ytterst sällsynt norm i naturen, och vi kommer att avse den skelettform som vanligen förekommer i livet. I detta fall är tandhöjden i någon del av käken nedsatt i större eller mindre grad, och man kan se en förändring av skallens struktur. På bilden nedan (stadium 1) har exempelvis tändernas höjd minskat på vänster sida. När tandhöjden på vänster sida minskar förlorar skallen sitt stöd på den sidan. Skelettet, som inte längre är fulländat, börjar förändras i riktning mot asymmetri och skolios.

Skolios, stadium 1

I skoliosens stadium 1 blir skallen, som tvingas luta åt ena eller andra hållet, asymmetrisk i förhållande till kroppens centrala lodlinje. Detta skapar en kedjereaktion i resten av skelettet. När skallen sjunker åt vänster dras ansiktsmusklerna i detta område samman, och som motvikt börjar den högra axeln höjas. Följden blir att hela kroppens högra sida börjar höjas, vilket tvingar bäckenet att rotera medurs. Bäckenets rotation höjer det högra benet och förändrar stödet för höger fot. Symtomen i fas 1 är fortfarande lindriga, muskelspänningen är inte överdriven och den märks ännu inte utåt.

Skolios, stadium 2

I den andra fasen är förändringarna i skelettsystemet redan synliga. Fenomenets nedåtgående karaktär blir uppenbar. Skallen lutar mot käken på vänster sida – där den saknar stöd. När skallens lutning åt vänster förändras rör sig den högra axeln uppåt. Musklerna på kroppens högra sida börjar dra ihop sig och vrider bäckenet ännu mer medurs. Den väsentliga skillnaden mellan stadium 2 och stadium 1 är käkens lutningsgrad, som minskar avståndet till skallen på den punkt där tandhöjden är otillräcklig. När käkens lutning förändras börjar gruppen av geniohyoidala muskler och halsens framsida inta ett asymmetriskt läge.

På grund av den icke-fysiologiska cirkulationen börjar dessa muskelspänningar framkalla en rad symtom i halsområdet. Kroppens vänstra sida blir spänd och krampaktig. I takt med att skallen lutar och sänks ökar kompressionen mellan kotorna. Till sist höjs bäckenets högra sida, vilket förändrar uppbyggnaden av fotvalven. Posturologer föreslår att problemet ska lösas med inläggssulor, men det är uppenbart att detta bara är en lokal lösning eftersom problemet uppstod någon annanstans. Den traditionella medicinen betraktar detta stadium av skolios som ”inom normalområdet”.

Skolios, stadium 3

I detta stadium börjar kroppen genomgå ganska allvarliga förändringar, även yttre. I denna fas ser vi två stora skillnader mot den föregående: 1) skallen fortsätter att rotera mot vänster axel samtidigt som käken avviker från lodlinjen; 2) käken ändrar återigen sin lutning och ställer sig parallellt med marken. När käkens lutning förändras fortsätter skallen sin rotation genom att sänkas åt vänster. Dessutom börjar ryggmusklerna i detta stadium att sträckas bakåt. Det leder till att skoliosen blir synlig. Som motvikt till att skallen sänks åt vänster börjar musklerna på kroppens högra sida krampa.

Vid denna punkt börjar ryggens mitt kröka sig åt vänster. Det beror på att de sammandragna musklerna på kroppens vänstra sida börjar dra ryggraden med sig. Vid denna punkt återgår skallens masscentrum till sin axel för att minska muskelspänningen på kroppens högra sida. Detta fenomen orsakar skolios. Samtidigt fortsätter bäckenet sin rotation moturs till följd av muskelsammandragningen på vänster sida. I detta tillstånd är axlarnas, bäckenets och fötternas linjer nästan parallella. På grund av den ökande spänningen i detta stadium och den betydande kompressionen av artärer, diafragmor och inre organ kan en person uppvisa allvarliga psykiska symtom och dessutom en ökning av fysiska symtom (diskbråck, mag-tarmproblem).

Skolios, stadium 4

I detta stadium av skolios förvärras de muskulära kompensationer som skapades i föregående fas. Som man kan se på bilden ovan fortsätter skallen att luta åt vänster. Därför finner kroppen ett nytt sätt att kompensera med hjälp av den högra axeln, som sänks. Sänkningen av höger axel beror på två samtidiga och sammanhängande fenomen: 1) musklerna på höger sida är spända till bristningsgränsen; 2) för att återgå till sin axel framkallar skallen en ökning av ryggradens krökning, så att den böjs kraftigt åt vänster. Båda fenomenen bidrar till att höger axel sänks. Samtidigt fortsätter bäckenet att rotera medurs och drar musklerna på vänster sida nedåt. Detta ger ett högre vänster lår, som drar med sig vänster ben och gör det kortare än det högra. Bröstkorgen och revbenen dras samman i en muskelkramp. Halsmusklerna är spända och smärtsamma. På grund av sina olika längder arbetar de asymmetriskt, eftersom de måste anpassa sig till kompensationssituationen. Men är det möjligt att gå igenom alla dessa stadier av skolios i omvänd ordning? Och i så fall, hur?

Biomekanisk behandling

Det finns flera typer av biomekanisk behandling av skolios. En av dem kallas ALF-ortodonti (vars resultat vi kan se på bilden ovan), och den andra är den italienska Starecta-metoden (denna metod förstärks avsevärt om mewing används samtidigt). Båda metoderna behandlar skolios genom att påverka det kraniomandibulära systemet och förändra käkens lutning i förhållande till skallen. Kraniodontik med den intraorala ALF-apparaten undanröjer förvrängningar i skallbenen och balanserar med hjälp av skenor på underkäken och ytterligare tekniker kroppens underliggande strukturer. Apparaten utvecklades på 1980-talet av den amerikanske forskaren Darick Nordstrom, och i världspraxis presenteras detta område under namnet kraniodontik.

Starecta-metoden är en unik teknik för att undanröja deformationer av ryggraden och uppnå ett symmetriskt kroppstillstånd. Metoden uppnår denna effekt genom en särskild intraoral Rectifier-apparat som fungerar som en hävstång: när den placeras på de stora kindtänderna längst bak i underkäken sträcker den baksidan av halsen och lyfter skallen. Dessutom ger apparaten tillräckligt stöd och centrerar skallen framför underkäken. Följden blir att skallen återgår till ett lodrätt läge i förhållande till kroppens centralaxel i alla projektioner. Metoden utvecklades intuitivt av en vanlig italiensk kille vid namn Moreno Conte, som befann sig i en vriden kollaps av kroppen, med utgångspunkt i den italienska läkaren Adriana Valsecchis forskning om bettets inverkan på hållningen. Dess verkan på kroppen visas schematiskt och i praktiken nedan.

Det bör noteras att behandling med ortokraniodontiska metoder uteslutande är möjlig hos en läkare, medan Starecta-metoden tillämpas självständigt enligt en viss metodik. Samtidigt uppnår båda biomekaniska metoderna, genom att påverka kroppens käksystem vid behandlingen av skolios, resultat som ur den traditionella medicinens synvinkel betraktas som omöjliga.